Numismatiska Klubben i Uppsala 1969 - 1999
(Ur Samlad Glädje 1999)

Sven-Erik Olsson

Under andra halvan av sextiotalet skedde en markant ökning av intresset att samla mynt i landet och så var fallet även i Uppsala. Flertalet intresserade kunde räknas som nybörjare med relativt blygsamma samlingar av moderna årtalsmynt och jubileumsmynt som var lätta att komma över. Men i Uppsala fanns också väl etablerade samlare med systematiskt uppbyggda typsamlingar och med goda kunskaper inom numismatiken, som framöver skulle visa sig vara till stor hjälp för alla nytillkomna samlare.

En naturlig mötesplats i Uppsala för myntintresserade blev den tobakshandel som Per Mattsson öppnade 1968 på Kungsängsgatan 21 men som snart förvandlades till en mynthandel. Per Mattsson var nyligen hemkommen från USA med kunskaper om hur samlandet där utvecklats. I bagaget hem hade han bland annat nyheten hur man kunde samla mynt i pärmar - s.k. myntalbum. Intresset var stort och pärmarna sålde bra och gjorde många till årtalssamlare av moderna mynt. Tillfredsställelsen kunde kännas stor när pärmens alla hål var fyllda, men vad gjorde man därefter? Av de redan aktiva samlarna var många medlemmar i Svenska Numismatiska Föreningen, som dock i huvudsak hade sina aktiviteter förlagda till Stockholm. Uppsalaavdelningen av Nordstjärnan var under flera år en annan mötesplats för samlare av numismatica, men någon myntsektion kom aldrig till stånd. Behovet av en lokal förening för myntvänner växte allt starkare.

Initiativet till Numismatiska Klubben i Uppsala togs av Ingemar Nylund, som i ett upprop, i form av en annons i Uppsala Nya Tidning, efterlyste myntintresserade personer i Uppsalaområdet för bildandet av en lokal numismatisk förening. Ett stort antal intresseanmälningar inkom som stödde idén om startandet av en sådan. Kort därefter utsändes en inbjudan till en sammankomst i Slottskällans Café Denna kom att avhållas den 26 mars 1969. Redan i denna första kallelse utlovades ett föredrag av Bertel Tingström under rubriken: "Att samla mynt. Ja - men hur?". Sammanträdet öppnades och leddes av Bertel Tingström, som också kom att väljas till klubbens förste ordförande. 34 personer hade hörsammat kallelsen och beslöt enhälligt att bilda: Numismatiska Klubben i Uppsala, samt att Klubben skall vara fristående från Svenska Numismatiska Föreningen, men anslutas som medlem till denna. I den interimsstyrelse, som valdes för ett år, kom att ingå: Bertel Tingström (ordförande), Holger Ekwall, Ingemar Nylund och Bertil Wærn. Årsavgiften bestämdes till 10 kr per år.

Den nyvalda styrelsen fick i uppdrag att redan den 24 april kalla till ett nytt möte, samt ordna ett program. Vid detta möte, som hölls i Universitetshuset, utökades styrelsen med en auktionskommisarie, Martin Berghe. Efter mötesförhandlingarna visades universitetets myntkabinett av föreståndaren, Bertil Wærn, som också för lång tid kom att bli klubbens vice ordförande. Detta var en lyckosam kombination till stor nytta för klubbens utveckling och dess medlemmar. Den första klubbauktionen ägde rum den 28 maj i Slottskällans Café. Vid auktionen var 35 medlemmar närvarande. 12 medlemmar hade lämnat in 121 utrop till försäljning. Auktionsresultatet blev 2 718 kr inklusive återrop. I och med auktionens genomförande var klubbens första termin till ända. Starten hade varit lyckosam - rätt tidpunkt, kompetent ledning och rätt aktiviteter för att attrahera och aktivera medlemmarna.

När Klubbens verksamheter nu fått något fastare former kom frågan upp om att utarbeta och anta stadgar för bedrivandet av verksamheten. En arbetsgrupp tillsattes, med uppgift att komma med ett förslag, som sedan antogs vid årsmötet i mars 1971. Samtidigt väcktes frågan om att skaffa ett emblem för Klubben, till att användas på brevpapper och försändelser. Man sökte något numismatiskt med Uppsala anknytning. Ganska snart enades man om Rex Upsalie-myntet, som fanns avbildat i NM del XXX sid 83. Brakteaten, som i verkligheten har en diameter på 19 mm, blev 1951 funnen av Nils Lagerholm vid undersökning av begravningsplatsen vid Västerhus kapell på Frösön. Man beslöt dock att spegelvända myntbilden på emblemet för att underlätta läsandet av den retograda (bakvända) texten på originalmyntet.

Numismatiska Klubben har ingen egen klubblokal, men har aldrig behövt känna sig husvill för den skull. Någon större svårighet har det inte varit att gratis, eller för en låg hyra, få tillgång till möteslokaler. Kommersiella lokaler t.ex. har kunnat lånas mot att mötesdeltagarna förband sig att inta någon förtäring i samband med sammankomsten. Under en lång följd av år var mötesplatsen Skandias konferenssal intill Stora Torget. Ett centralare läge kunde vi knappast få. Uppsala Universitets Myntkabinett, i Universitetsbyggnadens markplan, har under hela Klubbens historia kunnat räknas som en fast punkt i tillvaron. Vid sidan av mötesaktiviteten har man alltid kunnat studera samlingarna eller söka någon uppgift biblioteket. Tyvärr har kabinettet under en lång tid varit stängt och samlingarna magasinerade på grund av ombyggnader i denna del av universitetshuset. Inom en snar framtid skall lokalerna stå rustade och inflyttade. Även andra historiska miljöer i Uppsala har Klubben under årens lopp begagnat sig av som möteslokaler: Gustavianum, Konsistoriehuset, Kemikum, m.m.

I en skol- och universitetsstad som Uppsala ligger det nära till hands att man delar året i två terminer, en ordning som också passat Klubben. I regel har vi med några undantag haft programlagda träffar åtta gånger per år, fyra på våren och fyra på hösten. Utöver detta har styrelsen sammankallats vid behov. Klubben har medvetet under alla åren satsat hårt på att förmedla kunskaper inom ett så brett fält som möjligt av numismatiken. Till vår stora glädje har vi under årens lopp kunnat räkna många av våra mest framstående numismatiker som våra gäster och föredragshållare. Inte minst de efterföljande frågorna och diskussionen visar behovet och uppskattningen bland åhörarna. Klubben har som regel vid vartannat möte haft någon inbjuden gäst eller klubbmedlem som föredragshållare. Målsättningen har hela tiden varit att behandla ett så brett område som det över huvud taget varor möjligt att anskaffa kompetenta föreläsare till. Flera doktorander har redovisat sin egen forsknings nuläge och fått möta en ny lyssnargrupp utanför universitetsvärlden, till utbyte- tror vi - för såväl föreläsare som åhörare. Föredragen har helt naturligt till stor del handlat om svensk historia och numismatik. Från vikingatid till vår egen tid. Då det inom Klubben finns samlare av antika mynt, numismatisk litteratur, medaljer, sedlar och polletter så har alla dessa ämnen också avhandlats i föreläsningar och demonstrationer vid flera tillfällen.

Vid några tillfällen har Klubben anordnat resor och visning av samlingar. Ett exempel är när Bertel Tingström från grunden byggde upp Avesta Myntmuseum. Inom Klubben var vi hela tiden välinformerade om uppdragets framskridande, svårigheter, och glädjen över fynd och upptäckter i samlingen. När det hela var klart och invigt kunde klubbens medlemmar avnjuta en specialvisning på plats.

Det ligger i sakens natur att en samlare hela tiden vill förkovra sig och komplettera sin samling eller, när man kommit till vägs ände, avyttra densamma. Klubbmöten med auktion har alltid varit en populär och välbesökt mötesaktivitet. Något som också blivit en mycket uppskattad tradition är årets sista sammankomst med Klubben någon gång i början av december, när vi får besök av Lars O. Lagerqvist, som kåserar i ett fritt valt ämne. Därefter intar vi tillsammans en välsmakande julsupé på något av stadens näringsställen.

Under Klubbens historia är det i regel de möten när vi avhåller auktion som samlat flest deltagare. Sedan starten har varje termin anordnats minst en "lite större" auktion med "lite bättre" material. Styrelsen har träget manat medlemmarna att lämna in framför allt äldre material från före år 1900, eller senare men i så fall i högre kvalité. På senare år har en hel del bra objekt kommit från dödsbon och gamla samlingar, med följd att auktionerna blivit riktigt spännande dragkamper i budgivning. Från starten har Klubben till och med våren 1999 haft 96 stycken protokollförda auktioner. Sammanlagt har c:a 10 940 objekt ropats ut. Den totala försäljningssumman för försålda objekt har uppgått till 541 101 kronor. Provisionerna från auktionsverksamheten har haft en avgörande betydelse för Klubbens möjlighet att finansiera sin övriga verksamhet. Efter något sökande av rätt nivå på provisionen, samt på vilket sätt den skall tas ut på, så tror vi oss nu funnit en bra konstruktion. Säljaren betalar 10% av klubbat pris, dock max 100 kr per objekt, samt ingen provision på återrop. Köparen betalar ingen provision alls. En av avsikterna med detta upplägg är att gynna inlämnandet av lite bättre och dyrare objekt. Vid en studie av auktionslistornas utbud så består den övervägande delen av svenska mynt, ett fåtal medaljer och polletter. På senare år också ett ganska gott utbud av numismatisk litteratur. Däremot har det gått trögt att sälja sedlar och utländska mynt till för säljaren acceptabla priser.

När första året var till ända (1969) hade Klubben 52 medlemmar. I början av 1970-talet tillkom många nya medlemmar. Det största antal medlemmar som Klubben haft var 1973 med 88 medlemmar. Medlemsantalet var därefter ganska stabilt under en tioårsperiod, pendlande mellan 75 och 85. Från mitten av 1980-talet har antalet medlemmar minskat till dagens drygt 40. På senare år har det skett en stabilisering i medlemsutvecklingen och vi hyser gott hopp om att kunna vända trenden. Det är ofrånkomligt att en skol- och universitetsstad också påverkar föreningslivet. Samtidigt som det är en styrka finns en inbyggd svaghet, för i och med att studierna är klara så flyttar man till ett arbete på någon annan plats i landet. På så sätt har vi förlorat många unga lovande samlare och numismatiker. Ur protokoll och handlingar framgår att cirka hälften av de nuvarande medlemmarna anslöt sig något av de första åren, varav sex redan vid Klubbens bildande. Detta kan ses som en styrka när det gäller kontinuitet och fördjupade kunskaper och kontakter, men en svaghet i det avseendet att nybörjare lätt kan känna sig lite "utanför". Genom större bredd på föredrag och aktiviteter, har Klubben försökt att få alla känna sig välkomna -oavsett ålder och förkunskaper.

Medlemsavgiften var från början 10 kr, för att efter hand, i takt med höjda portokostnader, höjas till 70 kr under den här perioden. I princip har årsavgiften täckt kallelse- och lokalkostnader. Auktionsprovisionerna, som i regel varit en något större inkomstkälla, har använts till att finansiera mötesaktiviteterna. Styrelsen har allt från starten strävat efter att Klubben skall ha en sund ekonomi, där inkomster och utgifter skall balansera varandra över tiden.

Frågan är naturligtvis omöjlig att besvara korrekt. En viss vägledning ger det rikliga auktionsmaterial som under årens lopp passerat. Det är i första hand svenska mynt som samlas med tyngdpunkt på det senaste två hundra åren. Ett fåtal medlemmar samlar antika mynt och har nått mycket långt med samlandet och tillhörande katalogisering. Flera utmärkta samlingar finns med Bernadotte-mynt, både årtals- och typsamlingar. Några samlare håller sig också med specialsamlingar inom begränsade områden. Inom Klubben finns samlare som, även sett i ett nationellt perspektiv, inom sitt specialområde har mycket förnämliga kollektioner. Numismatisk litteratur har också attraherat allt flera under senare tid, och det finns bland Klubbens medlemmar flera utmärkta "bibliotek" i ämnet.

I och med firandet av Klubbens 30-års jubileum, som i sig inte är någon hög ålder för en numismatisk sammanslutning, och trots att antalet medlemmar halverats sedan mitten på 70-talet ser vi med tillförsikt framtiden an. Vi kommer att utveckla både Klubben och samlandet. Det är en gemensam uppgift för alla medlemmar i Klubben, att verksamheten bedrivs på sådant sätt att vi också når ut i samhället och väcker intresse och förståelse för vår hobby.